Karolinska institutet

Kungliga Carolinska Medico-Chirurgiska institutet grundades 1810 då rikets ständer inrättade ett "läroverk til skickelige Fält-Läkares tilldanande". Under kriget mot Ryssland och Danmark 1808-09 hade behovet av en effektivare läkarutbildning och sjukvård blivit uppenbart. Institutet fick lokaler på Kungsholmen och utvecklades efter hand till landets största medicinska högskola.

1895 anförtrodde Alfred Nobel i sitt testamente institutets läkarkollegium uppdraget att utse Nobelpristagare i medicin. Idag tar man in ca 370 nya medicine studerande varje år.

Lokalsituationen på Kungsholmen hade vid sekelskiftet blivit högst prekär för Institutet och många års utredande följde. 1926 års sjukhuskommission kom till en lösning som godkändes av riksdagen och som innebar att både lokaler för Karolinska Institutet och ett nytt kliniskt sjukhus skulle uppföras på Norrbackaområdet i Solna. Sjukhuset uppfördes 1932-40, men institutet senarelades och började inte byggas förrän 1945. (Senare har ett flertal tillbyggnader och nybyggnader också utförts inom området.)

1936 utlystes arkitekttävlingen om utformningen av det nya institutionsområdet. Vinnare blev arkitekten Ture Ryberg med förslaget 'Per Haps". Enligt detta inryms varje institution i en egen fristående byggnad. Administrations- och forskningsavdelningarna ligger i en tvåvåningslänga med undervisningslokalerna i en kopplad envåningslänga, som oftast har fått en flersidig hörsal fogad till sig.

Administrationsbyggnaden

Arkitekturen är mycket högstående och genomtänkt. Byggnaderna har genomgående rött fasadtegel och mycket låga sadeltak med obetydligt utskjutande takfot. De är byggda med intressanta vinklar och delvis oregelbundna former, exempelvis i fönstersättningen och i hörsalarna. Fasaderna har givits liv genom en känslig detaljbehandling och mönsterläggning i tegelmurningen. Ryberg har tillvaratagit terrängens förutsättningar genom att byggnaderna till proportion och karaktär smidigt anpassats till den lätt kuperade naturmiljön.

Paviljongerna på den långsträckta höjdplatån är låga, och glest grupperade i ett gallrat men naturligt landskap. På slätmarken står byggnaderna tätare, är högre och har tydlig blockkaraktär. Den omgivande naturen är ett arrangerat parklandskap med ansade rabatter och planterade buskar.

Arkitekturhistoriskt har Ture Rybergs institutionsbyggnader stark påverkan av samtida dansk arkitektur, liksom av Gunnar Asplunds några år tidigare utformade Statens Bakteriologiska Laboratorium i Huvudsta (se avsnttet om SBL).

Området utgör en mycket värdefull miljö och har ett högt arkitektoniskt värde som bör skyddas från förvanskning.

Ambitionsnivå: B

Dela: