SJ:s driftsverkstad "Hagalund Övre"

Området runt Ulriksdals station har stark historisk anknytning till järnvägen, dels genom stationen som byggdes 1866 och dels genom den stora Hagalundsverkstaden från 1913-16 och den bostadsbebyggelse som växte upp runt den.

När tågtrafiken vid sekelskiftet ökade kraftigt räckte de befintliga driftsverkstäderna i Stockholm och Tomteboda inte längre till, utan det blev nödvändigt att anlägga en helt ny och rationell lok- och vagnstation i Stockholms närhet. Frågan ordnades genom att militären 1910 fick avstå mark några hundra meter söder om Ulriksdals station, som då hette Järva. Den nya verkstaden kallades från början också Järva, men döptes om till "Hagalund Övre" efter något år. (Nuvarande Solna station kallades Hagalund Nedre fram till 1955.) Till Hagalund Övre körs alla fjärrgående lok och vagnar för service och underhåll.

SJ:s arkitekt Folke Zettervall ritade de nya verkstäderna 1912-13 i nationalromantisk stil, och byggnadsarbetena pågick därefter etappvis 1913-16. Anläggningen byggdes för ånglok och bestod från början av lokstall med driftsverkstad, vagnhall för service och reparationer, vattentorn, ångcentral, oljegasverk, förråd, vaktmästarebostad, kontorshus med övernattningsrum och senare också tvätteri. Byggnaderna är stora, enhetliga och kraftfullt utformade och bildar i samverkan en tät verkstadsmiljö.

LokstalletLokstallet är ett parallellokstall med golvtravers enligt tysk modell med en kraftig stomme av betong. Det var ursprungligen tänkt att vara dubbelt så stort, men ändå är det stora traversskeppet med den öppna, välvda betongstommen av imponerande mått. I västra fasaden ger ett kraftfullt rundbågeformat fönster ljus in i lokalen, och därutöver har taket lanternin och takfönster för ytterligare ljusinsläpp. I anslutning till traversen finns fjorton uppställningsspår och en driftsverkstad med tre spår. Till lokstallet hörde två 33 m höga skorstenar där ånglokens backfyrsrök leddes ut när de stod inne för översyn. Från 1927 var banan från Stockholm söderut färdigelektrifierad och i och med att elloken började användas byggde man om och utvidgade stallet 1930.

I vagnhallen repareras, tvättas och städas vagnar och sovvagnar i skift. Vagnhallen utvidgades till mer än dubbel storlek 1964, dels för att tågsätten blivit längre och dels för att få förbättrade arbetsförhållanden. Det har ofta varit hustrur till manliga SJ-anställda som arbetat med städning av vagnar.

VattentornetFrån vattentornet tog man vatten till ångloken. Man använde sjövatten som pumpades upp i en pumpstation intill Furuberg vid Karlbergsstrand (se detta avsnitt) till en hög cistern i Ingentingsskogen. Vattentornet fungerade också som branddamm. I ångcentralen ligger områdets värmecentral. Här producerades värme till vagnarna när de stod i depån, och i början tog man högtrycksånga till alla element härifrån. Ångan drev dessutom manglarna i tvätteriet. Områdets värmecentral ligger här fortfarande. I huset finns också bastu och bad, som det förr var nödvändigt för lokförarna att ha tillgång till. Badet hölls öppet för alla anställda och deras familjer.

l oljegasverket, som nu är rörverkstad och förråd, tillverkades den oljegas som användes till vagnarnas belysning. Tvätteriet byggdes 1930. Det låg tidigare vid den stora lokstationen vid Liljeholmen, men när den lades ner flyttades tvätteriet till Hagalund Övre.

l kontorshuset eller "Vita huset", som det kallas, finns utrymmen för personal och administration. Där finns dessutom några övernattningsrum, och ursprungligen också läkarmottagning. F d vaktmästarebostaden är ett litet trevligt gulslammat bostadshus som sedan 1981 används för undervisningsändamål.

Arkitektonisk utformning

Folke Zettervall har ritat byggnaderna i en kärv, lite medeltidsinspirerad, nationalromantisk stil. Byggnadsvolymerna är tunga och kraftfulla, vilket understryks av fasadernas grå kalkstenstegel. Fönstersättningen är tät med grönmålade, småspröjsade stickbågefönster. Som enda dekorativa element har använts en kraftigt markerad utkragning längs takfoten i form av en trappfris, som också leds ut i hörnen som hörnmarkeringar. Kontorshuset kontrasterar medvetet mot de övriga byggnaderna och tronar likt en 1700-tals herrgård med ljusa slätputsade fasader och valmat mansardtak.

Karaktäristik och kulturhistoriskt värde

Hagalund Övre representerar en expansiv period i utvecklingen av landets järnvägstrafik. Det var när det byggdes en för sin tid en mycket modem anläggning som tog många tekniska nyheter i anspråk. Byggnader och verkstäder har med måttliga ingrepp kunnat anpassas efter nya krav och har därför i dag fortfarande kvar sin ursprungliga funktion.

Hagalundsverkstaden har varit och är fortfarande en stor arbetsplats. Den har haft en grundläggande betydelse för utvecklingen i området runt omkring, och man kan förmoda att bostadsbebyggelsen i Råstahem och Norra och Södra Ritorp aldrig skulle ha kommit till stånd om inte SJ behövt närliggande bostäder inom det tidigare militära övningsområdet.

Interiör från lokstallet. Foto Richard Biel

Verkstadsanläggningen erbjuder en högklassig arkitektur, och är den enda av sitt slag i Sverige. Byggnaderna är mycket ursprungliga och välbevarade från byggnadstiden, både exteriön och interiön. Det fåtal tillbyggnader som gjordes under 30-talet anslöt väl till den ursprungliga arkitekturen, medan nytillskotten på 60- och 70-talen (vagnhall och vaktstuga) är påtagligt okänsligt utförda.

Hagalund Övre utgör med sina stora, tättliggande och enhetligt utformade byggnader en mycket intressant och säregen verkstadsmiljö av stort kulturhistoriskt värde. Särskilt värdefull är lokhallen med sin expressiva arkitektur och storslagna traversskepp i byggnadens interiör. Vid framtida renoveringar bör den yttre arkitekturen behandlas med största varsamhet, särskilt med avseende på fasadernas tegel, fönstersättningen och fönstrens former.

Verkstadsanläggningen Hagalund Övre besitter ett stort kulturhistoriskt värde, och byggnadernas exteriörer bör hanteras med varsamhet. Lokstallet och vagnhallen bedöms äga ett omistligt kulturhistoriskt värde, och de är båda föremål för förhandling om att förklaras som byggnadsminnesmärken.

Ambitionsnivå: B för helhetsmiljön A för lokstall och vagnhall

Milsten

Mitt emot gamla ingången till Hagalundsverkstaden, intill Enköpingsvägens norra sida, står en milsten från 1777 med inskriptionen 1/4 grunt inhuggen.

Dela: