Ulriksdal

Byggnadsminne och riksintresse för kulturminnesvården.

Inledning med historik

Ulriksdals slott

"Edsviken hör till de mest romantiska sjöar i världen. Lundarne och skogarne däromkring äro förtjusande: de träd, som här stå, växa ingenstans annorstädes."

ur "Amorina eller Historien om de fyra" av Carl Jonas Love Almquist (1793-1866).

Ulriksdals slott är naturskönt beläget invid Edsvikens västra strand. Det uppfördes på 1640-talet för fältherren och riksmarsken Jacob De la Gardie och fick efter sin byggherre namnet Jacobsdal. Arkitekt och byggmästare var tysken Hans Jacob Kristler, som även anlitats för De la Gardies stadspalats Makalös i Stockhom. Liksom detta uppfördes slottet i en tysk-holländsk stil med detaljrika utsirade gavlar och högt sadeltak. Väster om slottet anlades en lustträdgård med bl a en grotta vars väggar och tak pryddes av snäckor, pärlemor och koraller.

Efter Jacob De la Gardies bortgång gick slottet i arv till sonen Magnus Gabriel, drottning Kristinas gunstling och sedermera rikskansler. Kristina var för övrigt en ofta sedd gäst på Jacobsdal, och härifrån utgick hennes kröningståg 1650. Under Magnus Gabriel De la Gardies tid vidtog en nydaning och upprustning av slottet men framför allt av trädgården, som blev känd som en av de mest praktfulla barockträdgårdama i landet.

År 1669 förvärvades Jacobsdal av änkedrottningen Hedvig Eleonora, som 1684 skänkte slottet i faddergåva till sin sonson prins Ulrik. Slottet bytte nu namn till Ulriksdal. Den lille prinsen avled dock kort därefter och slottet återgick i änkedrottningens ägo. Under hennes tid vidtogs endast smärre förändringar av själva slottsbyggnaden. Däremot lät hon omdana Orangeriet (vilket innebar en nästan total nybyggnad). Arbetet, som genomfördes i två etapper med början 1693, leddes av Nicodemus Tessin dy.

Efter Hedvig Eleonoras bortgång 1715 övertog kronan Ulriksdal men ställde det senare till Fredrik l:s och drottning Ulrika Eleonora d y:s disposition och det var under denna epok slottet fick sin nuvarande barockexteriör.

Bildtext=Orangeriet, parken och slottet från söder, oljemålning av David von Cöln, 1739. Foto statens Konstmuseer

Ulriksdals nästa kungapar var Adolf Fredrik och Lovisa Ulrika, vilka fick dispositionsrätten efter Fredrik I:s död 1751. Vid sidan av Drottningholm blev nu Ulriksdal kungaparets viktigaste bostad utanför huvudstaden, och Gustav III tillbragte en stor del av sin uppväxt här. Som kung kom han dock bara att vistas sporadiskt på Ulriksdal under sina första regeringsår. Hans gemål Sofia Magdalena använde däremot senare slottet som änkesäte fram till sin död 1813. Det stod därefter oanvänt till 1822 då Karl XIV Johan lät bygga om det till en vårdinrättning för krigsinvalider. Ett minne från denna epok är invalidkyrkogården belägen mellan slottsområdet och Bergshamra.

Karl XV:s Ulriksdal

DryckessalenNär Karl XV - då kronprins - fick dispositionsrätten 1856 återstod endast en del av slottets ursprungliga inredning. Arkitekten Fredrik Wilhelm Scholander fick i uppdrag att omgestalta slottets interiör, och i nära samarbete med byggherren inreddes rummen i en för tiden typisk historiserande stil, inspirerad av ett romantiskt svärmeri för renässans och barock. Det största och mest påkostade rummet i slottet var Riddarsalen, vars väggar var klädda med "gyllenlädertapeter" i papier-maché. Genom att ta bort en ovanpåliggande halvvåning fick rummet också en imponerande höjd. Det dominerades av en väldig öppen spis på vilken stod en riddarrustning. Slottets alla rum var fyllda av antika utländska möbler, konst och konsthantverk.

Karl XV:s tid på Ulriksdal kom att präglas av ett intensivt sällskapsliv med praktfulla fester, utflykter och punschaftnar, och kungen upplät bostäder åt sina vänner i slottsområdet. En stor del av bebyggelsen i slottsparkens södra del kom till under Karl XV:s tid, bl a slottskapellet och värdshuset. Utanför den egentliga slottsparken byggdes under åren 1860-80 ett antal sommarvillor på ofri grund av förmögna borgare och hovet närstående personer.

Gustav VI Adolf

RiddarsalenI samband med kronprins Gustav Adolfs giftermål med Louise Mountbatten 1923 byggdes slottet om till en modern bostad under ledning av arkitekten Sigge Cronstedt. Riddarsalen förvandlades till ett ljust ombonat vardagsrum med vita väggar och inreddes med möbler ritade av möbelarkitekten Carl Malmsten. Rummet blev vida känt som ett exempel på "Swedish Grace".

Bl a detta rum och de rum i norra flygeln som är bevarade från Karl XV:s tid visas nu för allmänheten. I den södra flygeln har idag Världsnaturfonden sina lokaler

Dela: