Turkiska

Turkiska talas som modersmål av ungefär 70 miljoner människor, främst i Turkiet, där det är officiellt språk. Det är inte att förväxla med de turkiska språken (alternativt "turkspråk") som är benämningen på övriga språk inom den turkiska språkfamiljen; turkiska kallas därför ibland turkietturkiska (Türkiye Türkçesi). Typiskt för turkiskan är dess vokalharmoni och många suffix, vilket innebär att mycket långa ord kan bildas. Turkietturkiskan är ett sydvästligt eller oghuziskt turkspråk. Närliggande språk är gagauziska (talat främst i Gagauzien i Moldavien), balkangagauziska och khorasanturkiska, samt på något längre håll, azerbajdzjanska och turkmeniska. Övriga turkspråk omfattar över 20 moderna språk, spridda över ett stort område i Central- och Nordasien samt Östeuropa där de bildar en språkfamilj. De här språken har strukturella likheter med mongoliska, tungusiska, koreanska och japanska och sammanförs ibland med dessa till en omstridd s.k. altaisk språkfamilj, som av vissa lingvister (främst under 1800-talet) har hävdats vara en del av den ural-altaiska storfamiljen, vilket skulle göra turkiskan avlägset släkt med finskan och ungerskan med flera.

Utbredning

Ytterligare 30 miljoner har turkietturkiskan som andraspråk. Runt 50 miljoner av användarna återfinns i Turkiet där de utgör cirka 80 % av landets befolkning. Därutöver finns det turkisktalande minoriteter i 35 länder, varav de största grupperna är på Cypern med runt 200 000, samt i Bulgarien där de utgör 10 % av befolkningen. Vidare finns det stora grupper i Rumänien, Makedonien, Grekland, Uzbekistan och Tyskland, samt även i mindre utsträckning i Belgien, Frankrike, Sverige, Danmark, Holland, Norge, Azerbajdzjan, Irak och Kirgizistan, Bosnien, Australien och många andra länder. Turkietturkiskans utsträckning beror till stor del, dels på Osmanska rikets erövringar i Mellanöstern och på Balkan, samt på den senare turkiska arbetskraftsinvandringen till europeiska länder, främst Tyskland.

Dela: