Kinesiska-Mandarin

Mandarin är idag ett av världens mest talande och använda språk.  885 miljoner människor talar mandarin. Bland världens tio största språk finns det två kinesiska språk: mandarin som ligger på första plats och Wu som ligger på tionde plats och talas av 70 miljoner människor. Räknar man ihop alla människor som har någon form av kinesiska som modersmål kommer man upp i 1,2 miljarder människor – närmaste en femtedel av världens befolkning.

Det finns flera dialekter i det kinesiska språket. De sju huvudgrupperna är mandarin, wu, xiang, hakka, gan, kantonesiska och min. Vissa språkforskare lägger till ytterligare tre språkgrupper.

Samtliga kinesiska dialekter räknas som isolerade språk. Detta innebär att språket saknar helt ordböjningar. Grammatiken uttrycks med hjälp av syntax. I praktiken saknar språket tempus.

Förfluten tid uttrycks med hjälp av aspekt och konkret sammanhang.

Det kinesiska språket saknar genus men istället har en stor mängd måttord som är obligatoriska. Ett räkneord som bestämmer antalet av ett substantiv måste ha ett speciellt ord som talar om substantivets klass. Klasserna kan delas in efter många kriterier.

Det kinesiska språket tillhör den sinotibetanska språkfamiljen och är släkt till tibetanska och burmesiska men har ingenting gemensamt med närliggande språk som japanska, koreanska och vietnamesiska. De sist nämnda språken har dock befunnits sig under och påverkats av en kinesiskspråkig kultur som dominerade under en lång tid.

Kinas officiella språk kallas rikskinesiska/standardkinesiska som baseras på dialekten kring Peking eller bara kinesiska. Ibland används det ordet "mandarin" som beteckning för rikskinesiska. Rikskinesiska används i radio, TV och är det officiella språket i skolan.

Enligt legenderna så uppfanns de kinesiska tecken an en historiker som levde under Kinas grundare, kejsaren Huang Di för ca 4 500 år sedan. Legenderna säger att denne historiker studerat naturen och framför allt fåglarnas spår.

Arkeologiska utgrävningar visar dock att språket förekommit redan för 8000 år sedan och

att ett skrivsystem (tecken) var klart för ca 3 500 år sedan.

För ca 2000 år sedan teckens form ändrades något då började de skrivas med tuschpenslar. Skriften modifierades ytterligare och uttalet förändrades men den inre logiken i tecken förblev densamma.. Den senaste reformen av de kinesiska skrivtecken gjordes så sent som på 1950 talet. För tillfället finns det två officiella kinesiska teckenuppsättningar.

Den ena, traditionell kinesiska används i Hongkong, Taiwan och Macao.

Den andra, förenklad kinesiska används idag i Kina och i Singapore.

Det finns ca 20 000 olika tecken i ett vanligt kinesiskt ordbehandlingsprogram. Detta dock inte betyder att man måste kunna alla dessa tecken.

Sedan år1988 gäller att de 3500 vanligaste tecken ingår i skolans och gymnasiets läroplan. Det brukas säga att det är nödvändigt att kunna ca 2000 av de tecknen för att kunna läsa en bok eller en tidning med god behållning.

Kinesiska bygger på bilder som har utvecklats till tecken. Därför ser tecken så annorlunda ut.

Det kinesiska fonetiska alfabetet för mandarin (vanligen kallat "Bopomofo").
Dela: