Italienska

Italienska är ett romanskt språk inom den indoeuropeiska språkgruppen och talas av ungefär 70 miljoner människor, varav de flesta i Italien och är den mest likt latin till ordförråd och uttal.

Den italienska som talas idag är till stora delar baserad på toskanska dialekter och kan sägas vara ett mellanting av dialekterna som talas i Italiens södra delar och de norra delarnas galloromanska dialekter.

Italienskans historia är komplex. De äldsta texterna som definitivt kan kallas italienska (i motsats till vulgärlatin) är några juridiska anteckningar från regionen Benevento, daterade till c:a 960–963 e.Kr. Det var med Dante Alighieri som Italienskan normaliserades först på 1300-talet. I dem episka dikterna, som kollektivt kallades La Divina Commedia, blandade han några sydliga dialekter, särskilt sicilianska, med sin egen toskanska.

Toskanskan är utan tvekan den etablerade språkstandarden, med det finns stora regionala avvikelser hur italienska talas i landet. Det talade språket på lokal ort kan vara så avvikande från standarditalienskan att man kan prata om tvåspråkighet på sina håll. Det innebär att man har en dialektal italienska som talas lokalt, och att man sedan har lärt sig prata standarditalienska för att kommunicera med utomstående. De italienska regionernas tidigare status som självständiga stater och nationens relativt unga ålder kan ses som bidragande orsak till dialekternas diversifisieringen.

Italienskan talas idag i Italien, i de schweiziskakantonernaTicino och Graubünden och i San Marino. Det är även det andra officiella språket i Vatikanstaten samt på halvön Istrien (Slovenien, Kroatien) som hörde till Italien mellan världskrigen. 21 % av Monacos befolkning talar italienska som modersmål. Språket är användbart även på Korsika på grund av dess likheter med korsikanskan. Italienska talas även i närliggande länder som Albanien och Malta. Dessutom finns mindre italiensktalande grupper i de delar av Afrika som förr stått under italienskt styre, såsom Somalia, Libyen och Eritrea. Italienska talas också av stora invandrargrupper i italiensktalande delar av Schweiz, Tyskland, Belgien, Frankrike, Luxemburg, USA, Venezuela, Brasilien, Kanada, Argentina och Australien.

Det italienska alfabetet är en variant av det latinska alfabetet använt i det italienska språket. Nutida italienska alfabetet består av 21 bokstäver.

A - B (bi) - C (ci) - D (di) - E - F (effe) - G (gi) - H (acca) - I - L (elle) - M (emme) - N (enne) -O - P (pi) - Q (cu) - R (erre) - S (esse) - T (ti) - U - V (vu) -Z (zeta).

Några främmande bokstäver som förekommer i italienskan: j (i lunga) - k (cappa) - w (vu doppia) - x (ics) - y (ipsilon).

Dela: