5 - Solna IF

(Text: Urban Dahlberg och Stig Gustavsson)

I Prästligan såddes fröet till en storklubb

Ursprunget till en av landets största och mest framgångsrika klubbar var en liten samling konfirmander som under pastor Ströms ledning bildade Hagalunds Pojkklubb. Sålunda fick de smek- eller öknamnen "Pastorns pojkar" och "Prästligan". Brottning, kuddkrig på bom, fia och schack var de mest förekommande aktiviteterna i lilla kyrksalen i Hagalunds kyrka. Så småningom kändes beteckningen Prästligan för betungande och därför bildades Solnakamraterna 1922.

Föreningen fick en viktig uppgift i att försöka mäkla fred i fejden mellan unga killar i Hagalund och Huvudsta. En femkamp med simning, höjdhopp, löpning, kulstötning och schack fick ungtupparna att försonas i idrottens tecken. Så småningom lades föreningen ned, men pojkarna fortsatte att idrotta i Solna Kyrkliga Ungdomsförbund. Nu tillkom boxning, gymnastik och skidåkning.

Vid inträdet i Riksidrottsförbundet 1928 ändrades namnet till Solna IF. Vid den tiden skördade klubben stora framgångar i terränglöpning och gatustafetter. Hemvisten var den lilla egenhändigt tillverkade idrottsplatsen "Komotan", belägen på ängen mellan platsen där idag företaget Bilia huserar och södra Ulriksdal. Den gamla nedlagda banvallen, en av de få jämna markytorna, utgjorde en bra plats för både träning och tävling i löpning.

Några år senare i början av trettiotalet tillhörde Solna IF toppen i Stockholms stadslopp med bland annat klasseger 1933. Ivan Lundgren, en av Mellansveriges bäste på 3 000 m och i terräng, värvades från grannklubben Duvbo IK med ett par spikskor, men Stadsloppet blev en flopp då han och stjärnan och klubbkamraten Helge Belander var skadade. Helge Belander var för övrigt i många år vaktmästare på Solnas idrottsplatser.

1943 gick den lilla rödvita Råsundaklubben IK Spurt upp i svartlila Solna IF och tillförde främst bra hoppare, bland andra Olle Lehnert. Förstärkningen gav stora framgångar i klubbmatcher och Solna IF vann flera seriesegrar i Arrangörsringen, en sammanslutning av klubbar utanför den främsta eliten. Det första SM-tecknet kom 1945 genom Arne Hellberg i diskus; Arne blev senare femma i EM 1950. Bröderna Evert och Hans Lindgren var de bästa löparna, den sistnämnde tog brons i EM 1958 och var flerfaldig landslagsman och SM-medaljör.

Damerna dominerade distriktet

Femtiotalet var friidrottens decennium med deltagare i EM 1950: Arne Hellberg och 1958 Hans Lindgren och Thomas Nilsson, silver för alla tre liksom för stafettlaget på 4x400. Hans Lindgren och Björn Jansson blev nordiska mästare och Rolf Lembke blev svensk juniormästare på 1 500 m hinder.

Thomas Nilsson, OS-man i maraton 1956, kom till Solna 1958 och drog igång en damsektion som snabbt vann mängder av DM- och JDM-segrar; Solnas damer var en av dominanterna i distriktet. Det främsta namnet var Yvonne Strandberg, nordisk mästarinna på 800 m 1963, två SM-silver på samma distans och fyra raka DM i terräng.

1964 blev Solna IF "upplyft" som Stadion-klubb (distriktets tolv främsta klubbar) och samma år Erling Bengtsson tog guld i stående höjd. I DM och JDM tog klubben imponerande 51 medaljer efter 19 segrar. Året därpå tog Erling SM guld som tiokampare. Bland damerna avlöste Agneta Bröms (senare Lewerth) Yvonne Strandberg som främsta namn; Agneta var även framgångsrik i klubbens basketlag.

Sjuttiotalet inleddes dystert; trots 16 klubbrekord och landslagsdeltagande samt medaljer i ungoms-SM lades verksamheten ned 1970. Den främsta orsken var ledarbrist.

Vändpunkten kom 1974, då Björn Sveen anställdes för att återuppbygga klubbens friidrott. Björn Sveen lade ned mycket tid och möda på sin kära klubb, senare även som ordförande. Det bästa erkännandet för sitt arbete var när han 1988 utsågs till förbundskapten för det svenska friidrottslandslaget.

Fem år senare, 1979, gick Solnas friidrott ihop med anrika IF Linnéa, vilket gav verksamheten rejäla tillskott av både ledare och aktiva. Stora namn som mångkamparen Lennart Hedmark tog tre tre SM-guld och Per Peterson, Hans Hillborn och 1500-meterslöparna Magnus Arnek (3.41,94) och Thomas Nyberg (3.46, 06). Damerna, som tog två brons på 3x800 m, hade Lotta Malmström och tvillingarna Kristna och Karin Bertilsson som de namnkunnigaste.

I början av nittiotalet (1991) blev stjärnskottet Karin Medin svensk mästarinna och VM-deltagare på 1 500 m. En annan framgångsrik Solnaflicka var Alissa White som tog guld i stavhopp både 1996 och 1997.

Berg-och-dalbana på Skytteholm

Förutsättningarna för friidrott var dåliga, ty på Skytteholms IP hade löparbanorna på grund av marksättningar fått ett utseende som påminde om berg-och-dalbana och var därmed otjänliga. När idrottsplatsen byggdes om i början av nittiotalet fick friidrotten stryka på foten till förmån för fotbollen. Även om Solna FK länge har haft tillgång till en av Europas bästa inomhushallar, saknar föreningen emellertid den viktigaste förutsättningen, nämligen en utomhusanläggning.

För närvarande för friidrotten tyvärr en tynande tillvaro, där förhoppningsvis juniorlandslagsmannen Oskar Åhberg, son till ordförande Håkan Åhberg, ska kunna inspirerar fler till framgångar som anstår klubbens traditioner.

Grenar kom och gick

Solna IF hade, som redan nämnts, många grenar på programmet; en del kom till under årens lopp medan andra lades ned eller knoppade av sig för att bilda egna föreningar, en del med annat namn, en del med namnet Solna och vissa även i ett visst samarbete med moderklubben. För att du som läsare enkelt ska kunna hitta vidare till texter om dessa klubbar av idag, klickar du bara på de länkar som leder dig dit.

Ishockeylaget, som också hade fått förstärkningar från IK Spurt, klättrade i seriesystemet men kostade alltför mycket, varför sektionen lades ned 1947. Spelarna kontaktade då Hagapojkarna och bildade tillsammans med dessa spelare skapade den nya renodlade ishockeyklubben Solna HC. Klubben lades förmodligen ned i slutet av sextiotalet. Flera års senare tog kvartersklubben IFK Vireberg samma namn.

Även Solnas orienterare bildade en ren orienteringsklubb, OK Hjortarna, som senare ombildades till dagens Solna OK.

Solnas bästa ungdomsgård

Även om dessa framgångar är mycket meriterande är det ändå utifrån sett den sociala insats som Solna IF gjort, som ger det starkaste intrycket. Sporthallen har förmodligen varit Solnas bästa ungdomsgård. I en sund miljö har både killar och tjejer haft en naturlig träffpunkt, där många tom har hittat sin äkta hälft.

Fakta

Bildad 1922, antog 1928 namnet Solna IF, ombildades som basketklubb till Solna Vikings 1999
Meriter: 6 SM-guld herrar: 1973, 1984, 1985, 1989, 2003, 2008, 8 SM-guld damer: 1986, 1987, 1988, 2002, 2004, 2006, 2008, 2009
Färger: från början lila och gult, från sextiotalet blått och gult, idag vitt (huvudfärg), blått och gult.
Ca 1300 medlemmar, där ca 900 är aktiva
Verksamhet: basketboll, herrar och damer i högsta serien
Ordförande: Claes-Göran Carlberg

Dela:

Lämna synpunkter på sidan

Fyll i detta formulär för att ge synpunkter på sidans innehåll.

Skicka en kopia

Kontakt

Rickard Oxfält

Kommunikationsansvarig

Kultur- och fritidsförvaltningen

070-424 54 37

ricka­rd.ox­falt@solna.se

Skicka meddelande till Rickard Oxfält