28 - Fritid är inte bara idrott

Idrotten är ojämförligt störst i fritidsutbudet. Cirka 80 procent av det statliga fritidsbidraget till ungdomsverksamhet i riket går till idrotten - i Solna hela 90 procent. Orsaken är givetvis att de flesta väljer idrott framför andra fritidsaktiviteter. Med all den idrottsaktivitet som funnits, är det lätt att förstå att redan landskommunen Solna hade en särskild idrottsstyrelse. Däremot höll man sig inte med någon fritidsstyrelse. För åtskilliga fritidsaktiviteter svarade ett rikt föreningsliv. Inom detta hade alltså idrotten sitt fält.

Andra områden täcktes av religiösa och politiska organisationer, nykterhetsföreningar, scouter, rödakorskår och lottakår. Även för studier och hobby fanns organisationer. En del av alla dessa, sammantaget ett tjugotal, var anslutna till ett ungdomsråd, i vilket kommunens barnavårdsnämnd, folkskolestyrelse och folkbiblioteksstyrelse hade representanter. Det hade också folkskollärarkåren, kommunala mellanskolans kollegium och församlingens kyrkoråd.

Efter upphöjelsen till stad anslog stadsfullmäktige även medel till fritidsaktiviteter, som främst var till för ungdom under 18 år. Den omfattade t ex lokalfrågor för ungdomsföreningar, ungdomsledarträffar, midsommarfirande och lekar för barn och ungdom under sommarkvällar. Ungdomsrådet beviljade även vissa bidrag till föreningar och stipendier för deltagande i ungdomsledarkurs.

Fritidsstyrelse kom på fyrtiotalet

Innan fyrtiotalet gått till ända utsåg stadsfullmäktige en särskild fritidsstyrelse. Aven den fick sina uppgifter inriktade på ungdoms- och föreningslivet. Det gjorde att den fick hand om ett antal mindre fritidslokaler på skilda håll inom staden.

En ungdomsgård kom till 1955 i den tidigare förvaltarbostaden vid Stora Frösunda. Den drevs under namnet Förvaltargården från start av en förening, Solna Hemgårdsförening, och med kommunala bidrag. Samarbetet med staden gick då genom barnavårdsnämnden. Mot slutet av femtiotalet tog fritidsstyrelsen över den uppgiften. Gården kallades då fritidsgård och i ett skede rådde personalunion mellan hemgårdsföreningens styrelse och fritidsstyrelsen.

Samma förhållande gällde för övrigt även styrelsen för Råstahems Folkets husförening, som startat under den tid det lilla samhället tillhörde Spånga kommun. Efter Spångas delning och Råstahems införlivning i Solna 1949 hade föreningen stöd av Solna. Råstahems Folkets hus fick med tiden i stort samma ställning som de rent kommunala fritidsgårdarna. Föreningen upplöstes, och av dess Folkets hus har det nu blivit Råsta Motionsgård. Även hemgårdsföreningen är borta och Förvaltargården förintades senare i en eldsvåda.

Fritidsgård i varje stadsdel

Vid sidan av dessa båda tillkom från slutet av 50-talet flera nya fritidsgårdar. När nya bostadsområden växte upp fick varje stadsdel minst en. Verksamheten nådde alla åldrar, även pensionärerna. Föreningarna och de unga var alltjämt viktiga. Parkleken utvecklades både kvalitativt och kvantitativt. I samverkan med skolan skapades "Fritid och skola" med insatser och resurser från de båda berörda förvaltningarna. Som exempel kan nämnas att FoS redan 1968 omfattade ca 4 000 elever i 36 ämnesområden. Ofta har det varit föreningslivet som mot ersättning från kommunen har svarat för utbudet. Härigenom har ett livslångt intresse för allt från ishockey och ridning till modellbygge och dans väckts hos tusentals barn, samtidigt som föreningslivet haft en naturlig rekryteringskälla. Motiven för att behålla en särskild idrottsstyrelse vid sidan av den senare tillkomna fritidsstyrelsen blev med tiden allt svagare. 1966 var det dags att lägga samman de båda i en fritidsnämnd. Den nya nämnden fick en starkare förvaltningsorganisation med en egen chef.

Politiker som lett fritiden

Till ordförande i den nya fritidsnämnden utsågs Lennart Malmqvist. Ordföranden i idrottstyrelsen, Tryggve Ohlsson, fick i den nya nämnden fortsätta som ansvarig för idrottsanläggningarna. Övriga ansvariga för fritidnämnden har varit Gustav Arleheim (m), Gunnar Malmborg (m), Rune Palmqvist (c), Lars Göransson (s), Gösta Mårtensson (s) och Eva Klingström (s). Den senaste i raden, Leif Bergmark (m), har efter de nedskärningar som drabbade kommunen i början av 90-talet fått ansvaret för den 1992 sammanförda fritids- och kulturnämnden.

På tjänstemannasidan bör nämnas den inom Solnaidrotten välbekante Nils Andersson, som var bas för idrottsanläggningarna, och Ove Zernell som skötte administrationen. Som en följd av att samhällsekonomin stärktes, ökade idrotten och fritidssektorn i omfattning och därmed också fritidskontorets roll.

Fritidsförvaltningens personal har inte haft någon lätt uppgift. Yngve Svalstedt, Eje Svensson, Jan Jacobson, Owe Bohlenius med flera har fått gå en svår balansgång mellan å ena sidan sina uppdragsgivare politikerna och å andra sidan föreningsfolket. Ett stort tålamod torde ha krävts för att hantera alla entusiastiska idrottsledare som krävt pengar, anläggningar, ombyggnationer, upprustningar och uppmärksamhet i största allmänhet.

Dela:

Lämna synpunkter på sidan

Fyll i detta formulär för att ge synpunkter på sidans innehåll.

Skicka en kopia

Kontakt

Rickard Oxfält

Kommunikationsansvarig

Kultur- och fritidsförvaltningen

070-424 54 37

ricka­rd.ox­falt@solna.se

Skicka meddelande till Rickard Oxfält