27 - Solna - en pionjärkommun

Solna har alltid varit en pionjärkommun när det gäller anläggningar men visst behövs ytterligare en ishall, eftersom Solnais och Ulriksdals utomhusrink inte räcker till. För att inte tala om att AIK:s A-lag tvingas spela på Hovet och inte i Solna. Solna friidrott skulle gärna se en utomshusanläggning, simhallen är så nedgången att den måste ersättas med en ny, AIK:s problem med träningsplan för fotbollslaget löstes inte förrän i början av nittiotalet. Men ändå bör alla idrottsintresserade besinna att Solna fick en av de första riktiga fotbollsarenorna i landet Råsunda IP 1910, simhall 1957, konstfrusen isbana 1956 - Sveriges tredje i ordningen - landets tredje konstgräsplan 1977.

Under 70-talet hade idrotten växt ur de flesta av sina kostymer. Solna SAM tog då initiativet att bjuda in politikerna till en träff för att diskutera problemen. Partierna skickade sina underhuggare, vilket skapade stort missnöje hos föreningsfolket.

Lokala idrottspartiet skrämde upp politikerna

Vasalunds Bo GT Peterson och Solna IF:s Kristofer Hahne kanaliserade missnöjet till handling genom att bilda "Lokala idrottspartiet". Det var valår och genast stod idrottsfrågor på partiernas dagordning och massmedierna hakade på. Partiet var nära att få två mandat, men trots att det inte lyckades uppnåddes syftet att skrämma upp politikerna som nu tvingades att gå från ord till handling även i idrottsfrågorna. De beslöt bl a att bygga en ny sporthall. Den kostade 24 miljoner kr men så blev det också två fullstora bollhallar, avskiljbara genom en nedsänkbar vägg och utrustad med en teleskopläktare, och den stora hallen för friidrott.

Konstgräset breder ut sig

Idrottspartiet tryckte också på i frågan om fotbollens trångboddhet. När fotbollen på 70-talet började blomma ut, såväl herr- som dam-, insåg politikerna att något måste göras också för fotbollen. Det gagnade föga att avundsjukt snegla på kommuner ute i landet, där gräsplanerna låg i rader. Det fanns varken plats eller pengar för något liknande i lilla Solna med dess dyra mark. Problemen löstes genom att man anlade en konstgräsplan som stod färdig 1977. En dylik kan i princip nyttjas dygnet runt medan en gräsplan endast tål ca två timmars belastning per dag.

Skytteholms IP blev nästa stora anläggningsprojekt. Kommunfullmäktige tog ett djärvt grepp 19…, när den på fritidsnämndens inrådan beslöt att nya Skytteholms IP inte skulle bli en otidsenlig kombination av friidrottsanläggning och fotbollsplan. I stället skapade de 1990 en modern anläggning som ger fotbollspubliken närhet till spelet, och tre grusplaner som alla nu belagts med konstgräs för ungdomsfotbollen.

Ny nationalarena i Solna

Historien om Råsunda Fotbollsstadion, nationalarenan, är värd ett eget avsnitt. Fotboll blev tidigt vårt lands populäraste idrottsgren. Först 1910 tillkom de första riktiga gräsplanerna med läktare. Råsunda IP var den andra som invigdes. Arenan var resultatet av ett samarbete mellan Svenska Fotbollförbundet och klubben Viking. Det var en vacker anläggning med den gröna mattan framför en gulmålad läktare med vita knutar och tvärslår och mycken snickarglädje, påminnande om en dåtida grosshandlares sommarresidens. Idyllen fullkomnades av ett antal får som svarade för klippning och gödsling. AIK, som flyttat ut många av sina fotbollsaktiviteter till Råsunda IP, vann där SM-guld 1911, 1914 och 1916.

Men inte ens AIK:s stora framgångar eller landskamper förmådde locka storpubliken ut till Solna. Kommunikationerna med Stockholm var begränsade och det var långt ut till Solna som ju till och med låg norr om "Sibirien" (kvarteren mellan Roslagstull och Odengatan) och Birkastan. AIK flyttade sina A-lagsmatcher till den vackra nyuppförda olympiastadion vid Valhallavägen men behöll sitt arrende på Råsunda för träning, reservlag och juniorer.

Stadion blev för trång för AIK

AIK:s framgångar lockade stora åskådarskaror till Stadion som snart visade sig vara för trång. Även Svenska Fotbollförbundet ville ha en större fotbollsarena i Stockholmsregionen för landskamperna. Förbundet vände sig då till AIK, som hade samlat pengar på kistbotten och till och med var rikare än förbundet, för att få hjälp att förverkliga drömmarna. Eldsjälar i detta projekt var Fotbollförbundets Hilding Hallgren och Birger Nilsson, AIK:s starke man. De lyckades att med Solna kommun förhandla sig till ytterligare mark vid Råsunda IP och skrapade ihop det kapital som behövdes för att bygga Fotbollsstadion, som invigdes den 17 maj 1937. Arenan fick en bra start, när AIK några veckor senare (man spelade höst/vår då) blev svenska mästare.

Boxningsgalor på Råsunda

För att dryga ut intäkterna arrangerades också med jämna mellanrum boxningsgalor som lockade stor publik. Den första 1943 mellan Olle Tandberg och belgaren Karel Sys samlade 13 521 åskådare, 1949 boxades Olle Tandberg mot Joe Walcott inför 37 271 åskådare, 1964 var det dags för Floyd Patterson och Eddie Machen inför 30 209 personer.

Ny Råsunda Stadion

Med Skandia och Folksam som delägare, blev det möjligt att bygga ny läktare med tak på "västra", anlägga ny gräsmatta och att i övrigt ge den slitna anläggningen en välbehövlig ansiktslyftning. 1985 kunde nya Råsunda Stadion, som namnet ändrats till, återinvigas med kapacitet för 30 000 åskådare.

Snart kunde Svenska Fotbollförbundet, som åter hade övertagit ägarrollen, konstatera att publikkapaciteten var för liten för både landskamper och för att kunna arrangera internationella evenemang. Inte minst med tanke på det hägrande fotbolls-EM som förbundet kämpade för att få och också fick. Därför byggdes fondläktarna på de båda kortändarna till så att kapaciteten blev dagens 36 000 åskådare.

Visst har Råsunda betytt mycket för klubbfotbollen men det är genom alla landskamper som arenan nått världsrykte och som Solnastadsdelen Råsunda blivit synonymt med vår nationalarena för fotboll. VM-kvalmatcherna med sin dramatik har engagerat och fortsätter engagera hela Fotbollssverige. Publikrekordet sattes i just en VM-kvalmatch, 1965 mot Västtyskland, då 52 943 personer såg tyskarna gäcka våra förhoppningar om VM-spel i England (1-2).

De allra största arrangemangen var naturligtvis VM 1958 och EM 1992. Enligt expertisen var EM 1992 ett ännu större evenemang än VM 1958 genom att det var fler människor som via TV och press kunde följa Europamästerskapen. Men för de allra flesta är nog VM den största händelsen. Solna har genom Råsunda Stadion varit i hela världens fokus en gång och det var just VM 1958. Denna turnering var ett för svensk exportindustri viktigt prov på svensk organisations- och planeringsförmåga och blev en succé. Världsmästerskapen bjöd på bländande fotboll, dramatik och spänning med finalen mellan värdlandet och det underbara, tekniska brasilianska laget som höjdpunkt. Brasilien vann med 5-2 och Sveriges fick nöja sig med silver, en av de största framgångarna genom tiderna i svensk idrott. Allt inför en hängiven hemmapublik, inte minst genom TV som började bli var mans egendom. Efter det var vi alla småkillar "brassar", när vi lirade hemma på grusplan. På Råsunda föddes den första världsstjärnan, Pelé, som än idag av de flesta rankas som världens genom tiderna främste fotbollsspelare.

Ofta tycks det som om många solnabor inte tillräckligt uppskattar Råsunda Stadion. Det är klart att vackrare byggnader finns, men finns det något annat som kan glädja så många och som till båtnad för näringsidkare runt ikring kan locka tusentals människor till Solna vecka ut och vecka in? Knappast. Solnabor, var stolta över nationalarenan. Det finns många kommuner som avundas oss.

Både Solna stad och Svenska Fotbollförbundet har dock kommit till insikt om att inte heller den utbyggda Råsunda Stadion håller måtten för dagens krav. Därför kommer en ny nationalarena att byggas som ska stå klar 2012 på det som idag är den stora industritomten som ligger väster om järnvägen. Arenan kommer omgärdas av både nya hyreshus och ett stort köpcentrum.

Dela:

Lämna synpunkter på sidan

Fyll i detta formulär för att ge synpunkter på sidans innehåll.

Skicka en kopia

Kontakt

Rickard Oxfält

Kommunikationsansvarig

Kultur- och fritidsförvaltningen

070-424 54 37

ricka­rd.ox­falt@solna.se

Skicka meddelande till Rickard Oxfält