Biologisk mångfald

Häckande brunand och mindre hackspett, backsippa och solvända, större vattensalamander, grönling, åtta arter av fladdermöss, svartpälsbi, bredbandad ekbarkbock och ristplattbagge visar på artrikedomen i Solnas natur.


Solnas kommunek finns på Tivolihalvön, i en fårhage.

Biologisk mångfald handlar om variation i naturen; variation av naturtyper, artrikedom och variation inom arterna, både när det gäller djur och växter. Gammal skog och gamla träd, död ved och hålträd, grovstammiga ekar och lindar, ängs- och betesmarker, skogsbryn, stränder och våtmarker, vattendrag, sjöar och havsvikar är några av livsmiljöerna som utgör grunden för artrikedom och biologisk mångfald i Solna.

Natur- och parkområdenas kvalitet och storlek och hur väl de hänger ihop med varandra har betydelse för biologisk mångfald. Stora sammanhängande naturområden - som Igelbäckens dalgång och Kungliga nationalstadsparken - är mycket värdefulla för den biologiska mångfalden. Parker och natur inne i stadsmiljön har också betydelse. Skötseln av natur och parker påverkar mångfalden. Ängsslåtter, fårbete och att spara döda träd i skogen, är exempel på skötsel som gynnar biologisk mångfald.

Döda träd

Döda och döende träd och grenar är livsmiljö för många arter av insekter, fåglar, mossor, lavar och svampar. Döda träd sparas därför i Solnas naturområden. När döda träd eller grenar utgör en fara för människor fälls de, till exempel om de riskerar att falla över en gångväg. I så kallade faunadepåer läggs trädstammar och grenar, för att ge livsrum för arter som lever i död ved.

Jätteträd

Gamla träd med grova stammar är livsnödvändiga för många arter. Ek är det trädslag som är livsmiljö för flest andra arter. I Solna finns minst 260 ekar och 150 lindar som klassas som Jätteträd, med en stamdiameter som är minst en meter (100 centimeter). Det största trädet i Solna är en döende ek som står i Karlbergs slottspark. Den kallas Karl den XII:s ek och stammen mäter 730 centimeter runt om (stamomkrets) och är 230 centimeter tjock (stamdiameter).

Solnas kommunek finns på Tivolihalvön i södra Bergshamra. Den är livskraftig och är den näst största eken i hela Solna kommun. Tivolieken är 630 centimeter i stamomkrets och 200 centimeter i stamdiameter.

Betes- och ängsmark

Bete och ängsslåtter leder till att fler växtarter trivs än i en vanlig gräsmatta, eller i högt gräs utan skötsel. På Tivolihalvön i Bergshamra samt vid Överjärva gård, Västerjärva och Sörentorp i Igelbäckens naturreservat kan du se betande får. I stället för högt gräs, tistlar och brännässlor har betesmarken lågväxande gräs och fler sorters blommor. Runt Igelbäcken slås den öppna marken med slåtterbalk en gång varje sommar. Gräset samlas upp i ensilagebalar.

Wåhlberga äng slås med lie en gång varje sensommar, av Solna-Sundbybergs Naturskyddsförening. Här växer bland annat ängsväxterna solvända och jungfrulin. Wåhlberga äng ligger norr om Igelbäcken, intill grusvägen mot Dammtorp. Kontakta Solna-Sundbybergs Naturskyddsförening, om du vill vara med vid slåttern.

Ekosystemtjänster

Naturen och parkerna är till nytta för människorna. Det kallas för ekosystemtjänster. Den biologiska mångfalden har betydelse även för naturens förmåga att utföra ekosystemtjänster, till exempel humlors och bins pollinering av fruktträd och rovfåglarnas bekämpning av skadedjur.

Dela: