23 - Hufvudsta Ridklubb

(Text: Anna Clason och Urban Dahlberg)

Ridning befinner sig i gränslandet mellan idrott och fritidsutövning. I den politiska fritidsdebatten hör vi ofta argument som varför ishall men inte ridhus. I Solna slipper vi den debatten, här finns både och.

I mitten av 50-talet fick den av ridsporten besjälade Sigvard Liljengren inhysa ett par ponnyer och fyra föl i Hufvudsta Gårds stall. De då ännu obebyggda omgivningarna lämpade sig väl för ridning. Tillsammans med en annan hästentusiast, Per Holst, kunde han så småningom starta en ridskola. Elever strömmade till och 1968 var tiden mogen att bilda Hufvudsta Ridklubb.

Nytt ridhus gav stort lyft

Stallbyggnaderna var emellertid gamla och i behov av renovering. I en av föreningens skrifter står att läsa: "Några behjärtansvärda män, med politiskt och kommunalt engagemang, trädde fram, bildade ridklubben 1968 och lyckades få staden att renovera byggnaderna till det yttre. Birger Edberg, klubbens förste ordförande, Ygge Lundström, Lars Göransson, Arne Hultman och Yngve Svalstedt är några namn att komma ihåg." De lyckades att få kommunen att köpa marken och byggnaderna av familjen Wibom.
Alla lektioner hölls utomhus, oavsett väderlek, i det svaga skenet från gatlyktan i allén. Efter många års uppvaktning hos fritidsnämnden anslog staden medel och 1981 stod äntligen ett nytt ridhus färdigt.

Den gamla byggnaden hade med hjälp av medlemmen och arkitekten Stellan Wrethagen pietetsfullt renoverats. De nya byggnaderna smälte väl in i den romantiska herrgårdsmilön kring Hufvudsta Gård. Anläggningen ägs fortfarande av staden men drivs på entreprenad av ridklubben.

Det blev ett stort lyft för klubben och medlemsantalet mångdubblades. Under invigningen mötte ridskolechefen Per Holst dåvarande Stockholmseliten i en höjdhoppning till häst. Först att åka ut var K-G Svensson, en av ridsportens stora profiler, och till klubbens stora glädje vann "Pelle" på Roccoco, då han tillsist hoppade 2,12 m (jmfr sv. rekord 2,15 m, Flyinge 2005*)

Ridsport på ridskolenivå är till för bredden, i elitsammanhang är hästen 60-80 procent av resultatet, medan de hästar som används vid utbildning ofta är av en annan typ. Med det i bakhuvudet var det som att vinna en deltävling i allsvenskan div II, att nå Intermediere I, en hög nivå i dressyr, att hoppa en ponny som mäter 1, 39 på en höjd av 1,45 och att ha fostrat en ryttare som ingått i Svenska ungdomslandslaget i fälttävlan. Allt detta och mer har Hufvudsta Ridklubb varit med om under sina snart 40 år.

Djurvård fostrar

På en ridskola är det självklart hästarna som tilldrar sig det största intresset. Barn och ungdomar lär sig tidigt att ta hänsyn och ansvar och att det är viktigt att hjälpas åt och samarbeta. För att detta ska fungera och för att alla ska känna sig delaktiga och trygga, behövs även vuxna i verksamheten. Hästar är levande djur och därför är deras beteende är en viktig del i den omfattande teoriutbildning inom all ridsport. Cirka 20 procent av tiden tillbringas på hästryggen, medan 80 procent ägnas åt teori, hästskötsel och stallvård. Man kan gott säga att ridsporten är generationsöverskridande, barn, ungdomar och vuxna, alla sätter de hästen i centrum.

Årets ridskola 1995

Ridskolornas Riksorganisation utnämnde 1995 Hufvudsta Ridklubb till "Årets ridskola".

Den livfulla verksamheten, som idag omfattar cirka 450 medlemmar − de flesta flickor − vill främja ridning, både som folksport och som tävlingsgren med dressyr och hopp.

Sigge Liljegren ler säkert i sin himmel varje gång han tittar ned på sitt livsverk.

*Källa: Svenska Ridsportförbundets hemsida

Dela: