Kulturmiljöer i Solna - historisk översikt
Geografi
Solna ingår i det östsvenska sprickdalslandskapet. Rent geologiskt vilar Solna på en utplanad urbergsgrund, täckt av postglacial lera och morän. Karaktäristiskt för sprickdalslandskapet är att det har skett förskjutningar av berggrunden i sidled som bildat höga och tvära förkastningsbranter. I Solna återfinns en förkastningsbrant i sträckningen Näckrosvägen-Östervägen-Hagalundsberget, och vidare en vid Ulvsundasjön/Karlbergskanalen och en vid Edsviken i Stocksundet, som båda sammanfaller med strandlinjen.
Den mäktiga Stockholmsåsen utgör ett dominerande inslag i landskapsbilden och sträcker sig med korta avbrott i nordsydlig riktning från Järva ner genom Hagaparken. På åsryggen vid Haga Norra, drygt 50 m ö h, ligger Solnas högsta markpunkt. Det är den markbit i Solna som först höjde sig ur istidshavet för ca 7000 år sedan.
Solna är till stora delar omflutet av vatten - de nyss nämnda samt Brunnsviken med Ålkistans kanal. Dessutom finns insjön Råstasjön och Igelbäcken. Till Solna hör också två öar - Bockholmen utanför Stocksundstorp och Kaninholmen i Edsviken. Solnas stränder är en rik tillgång, och de är oftast tillgängliga för allmänheten genom strandpromenader och parker. Till de vackra strandområdena har också genom århundradena slott, herrgårdar och sommarvillor lokaliserats.
Solna är med sina 22 km² en av landets till ytan minsta kommuner, men med sina idag ca 66 000 innevånare är den en utpräglad tätortskommun. Tyngdpunkten i den nuvarande staden ligger i sydvästra delen där modem tätortsbebyggelse har vuxit fram i Råsunda, Hagalund, Skytteholm och Huvudsta. Också Bagartorp/Ritorp och Bergshamra börjar bli bostadsområden av betydenhet. Utbyggnaden av de nya stadsdelarna Frösunda, Järvastaden och Ulriksdal pågår som bäst. Mindre villaområden finns i Stocksundstorp, Råstahem och Råsunda.
Intill Brunnsviken och Edsviken är Solna utpräglat lantligt med två lummiga slottsparker. I den norra delen finns rent agrara miljöer vid Över- och Mellanjärva.
Forntiden
Solna, liksom hela Mälarbygden, är från geologisk synpunkt mycket ungt och höjde sig mycket sent ur havet efter inlandsisens tryck. Under stenåldern var här ett kargt ytterskärgårdslandskap där säljägare och fiskare rörde sig, vilket förklarar de fynd av stenåldersyxor som görs då och då - fyra stenyxor har påträffats i trakterna runt Hagaparken och Ulriksdal.
Medeltiden
Under 1000-talet skedde en genomgripande förändring i och med att kristendomen vann inträde i Mälardalen.
1600-talet
Under första delen av 1600-talet växte Sverige till en politisk stormakt, grundad främst på järnhanteringen - man svarade för omkring 40 procent av världsproduktionen av järn - och en expansiv krigföring. Riksstyrelsen reorganiserades och byggdes ut på Gustav II Adolfs och Axel Oxenstiernas tid. Stadsmakten tog ett fastare grepp om landets administration och en rad centrala ämbetsverk inrättades.
1700-talet
Det svenska stormaktsväldet föll med Karl XII i Halden 1718. Efter stora kraftansträngningar lyckades man återupprätta landets raserade ekonomi.
1943-1988
Under 1900-talets början utreddes ett flertal gånger frågan om att inkorporera Solna med Stockholm. Samtidigt framfördes från Solna förslag om egen stadsbildning för att underlätta den tungrodda kommunala förvaltningen. Kommunens styrelse var ju splittrad på landskommunen och fyra municipalsamhällen.
Kontrasternas stad
Om man ska sammanfatta Solnas kulturhistoriska profil och karaktär så slås man snart av att det just är mångfalden och kontrasterna som är det utmärkande.
Senast uppdaterad den 5 december 2011
Kontakt
Christer Joelsson
Utredningsingenjör
08-734 24 49
073-660 94 47
