Sommarbrev från stadsbibliotekarien
Sommarbrev från Malin Norrby,
ny bibliotekschef i Solna från den 1 juli.
"Sommarnatten är som en fullkomlig tanke"
Vi har en lång och bister vinter bakom oss här uppe i Norden och det är utifrån den erfarenheten som sommaren blir så speciell för oss. Jag skulle kunna tala om vår svenska sommar i termer av medeltemperaturer, antalet semesterveckor och andra kvantifierbara fakta. Men det räcker inte till. Sommaren är en erfarenhet och en känsla och därför går jag hellre till konsten, musiken och litteraturen när jag skall försöka förklara vad sommaren betyder för människorna i mitt land.
Hela vintern har jag längtat efter sommaren. På sommaren känns livspusslet så mycket enklare att få ihop även när man arbetar. Inga overaller och vinterstövlar som skall av och på sonen på väg till och från dagis. Jordgubbar och filmjölk räcker för att lunchen skall bli en delikat festmåltid. Tvätten torkar snabbt och doftar gott när jag hänger den i trädgården. Mörkret har fått ge vika för den svenska sommarnatten. Nu räcker tiden till efter middagsmat och nattning. En sen promenad i sommargrönskan och en bok på altanen i den där speciella stillheten en ljus sommarnatt - det är min sommardröm.
Den som klätt min sommardröm och min känsla i ord bäst är faktiskt inte nordbo utan amerikan. Det är 1900-talspoeten Wallace Stevens. I slutet av 2009 utgavs ett urval av hans dikter i nyöversättning av Ingmar Simonsson. Samlingsvolymen heter Klippan och andra dikter och finns att låna hos oss på biblioteket. Wallace Stevens dikter är mitt tips på sommarläsning till dig. En ljus och stilla sommarkväll på altanen, balkongen eller i fåtöljen är Stevens ett underbart sällskap. Läs hans dikter i långsamt tempo - varför inte till tonerna av Lars Erik Larssons musik?
Pastoralsvit: http://www.youtube.com/watch?v=py_661PyhNs
Huset var lugnt och stilla av Wallace Stevens
Huset var lugnt och världen stilla.
Läsaren blev boken och sommarnatten
var som bokens tänkande varelse.
Huset var lugnt och världen stilla.
Orden yttrades som om det ej fanns en bok
förutom att läsaren böjde sig över sidan,
ville böja sig, ville allra helst vara
eleven för vilken boken är sann, för vilken
sommarnatten är som en fullkomlig tanke.
Huset var lugnt då det måste vara så.
Lugnet var en del av meningen, del av medvetandet:
Det fullkomligas tillträde till sidan.
Och världen var stilla. Sanningen i en stilla värld
i vilken det inte finns någon annan mening, själv
är stilla, själv är sommar och natt, själv
är läsaren som böjer sig sent och läser där.
Senast uppdaterad den 25 juni 2010