Tivoli
Tivoli är en mycket naturskön lövträdsbeklädd landtunga som skjuter ut i Brunnsviken. Namnet är inspirerat av Gustav III:s italienska resa 1783-84.
Före resan hade Creutz som var ambassadör i Paris blivit hemkallad för att som kanslipresident förestå regeringen under kungens bortovaro. Creutz blev därmed chef för den unge Bark på Bergshamra, som då var sekreterare i presidentkontoret. De var båda mycket musikintresserade och blev goda vänner.
Creutz, som länge varit sjuklig, sökte "en agreabel reträtt" i närheten av huvudstaden, där han i frisk luft skulle kunna återvinna sin vacklande hälsa. Bark upplät den natursköna halvön i Brunnsviken åt honom. Den hade ett idealiskt läge mitt emot Haga och Creutz kunglige vän.
Creutz ämnade uppföra ett bostadshus och anlägga en park på Tivoli. Han anlitade kungens trädgårdsarkitekt Fredrik Magnus Piper, vars specialitet var engelsk trädgårdskonst, och som var intensivt sysselsatt med att iordningställa trädgårdarna på Haga och Drottningholm.
Piper drog upp ritningarna för en engelsk park på Tivoli och började anläggningsarbetena på den östra kullen. En engelsk park borde enligt Piper naturligt ansluta till terrängen och locka fram de vackraste dragen i landskapet.
Vackra promenadstigar med lämpliga viloställen skulle anläggas, och ett fåtal terrasser på vackra utsiktsplatser skulle förses med stämningsskapande och tankeväckande dekorationsbyggnader. Han tillmätte siktlinjer den största betydelse och anlade gärna s k Aha-ställen, platser där man överraskande ställdes inför exempelvis en vacker utsikt
Ritningar till Tivoliparken finns kvar, och alltjämt kan man med dem i handen orientera sig fram längs halvt igenvuxna stigar till de pittoreska utsikspunkter som terrasserades fram för 200 år sedan. Parken vårdades ända fram till 1800-talets slut, men fick sedan växa igen. Den återupptäcktes i samband med firandet av Pipers 200-årsminne 1978 och har nu börjat ställas i ordning genom försiktiga röjningar.
Sista sommaren Creutz levde ägnade han sig mycket åt planeringen av det hus han ämnade låta uppföra vid Tivoli, men döden ryckte bort honom hösten 1785 och han hann aldrig uppföra någon byggnad. Arbetet på Tivoli avstannade och parken fullbordades aldrig helt
Efter Creutz död visade det sig att han hade stora skulder. Gustav III åtog sig ansvaret för skulderna med hänsyn till de tjänster Creutz i livstiden hade gjort kungen och riket. Nu kom Gustav III:s intresse även att rikta sig mot Tivoli. Av kartor och räkenskaper framgår att han under våren 1786 hade planer på att förlägga den tilltänkta slottsbyggnaden i Haga till Bergshamra istället. Tanken övergavs dock efter några månader.
Joseph Martin Kraus
Den tyskfödde tonsättaren Joseph Martin Kraus kom till Sverige 1778. Han deltog livligt i det gustavianska kulturlivet, och blev även han vän med greve Bark på Bergshamra som han delade intresset för musik med. Under besöken hos vännen Bark komponerade han mycket av sin musik. Han gjorde ofta vandringar till Tivoliområdet, och tjusades av de lövrika stränderna och njöt av utsikten från Tivoliberget. Kraus fäste sig vid Tivoliområdet under sina ensamma vandringar där och önskade få sin grav på Tivoli.
Kraus dog ogift 36 år gammal efter en långvarig lungsjukdom. Hans sista kompositioner blev en symfoni och en kantat till sorgehögtiderna över Gustav III, som han överlevde med bara några månader. Den 22 december 1792 bar vännerna hans kista vid fackelsken över den isbelagda Brunnsviken till den undangömda skogsgläntan på Tivoliudden, där han begrovs enligt katolsk ritual. Sommaren 1798 ordnade Nils Bark en minneshögtidlighet med kapellmusik och sång av mademoiselle Triay på Tivoli.
Över Kraus grav restes ett monument, en träpyramid, med latinsk inskription. Detta första monument ersattes 1846 av det nuvarande monumentet i sandsten, där man på ena sidan kan läsa: "Här det jordiska af Kraus, det himmelska lefver i hans toner."
Tivoli bebyggs
När Nils Anton Bark blivit statssekreterare arrenderade han ut jordbruket på Bergshamra och byggde sig ett nytt bostadshus på Tivoli, dit han flyttade med sitt hushåll 1796. Under våren år 1800 lät Bark uppföra en fest- och musikpaviljong en bit ifrån de övriga husen på en hög terrass i en vacker siktlinje från allén och sjön. Där firades bland annat systern Catharinas bröllop den 2 juli samma år.
Denna paviljong är den enda byggnaden som ännu finns kvar på Tivoli. Huvudbyggnaden och tvättstugan revs på 1950-talet. Paviljongen är en gul slätpanelad byggnad med lågt, valmat tak. Den innehöll från början en enda stor sal med en takhöjd av omkring 4,65 m.
Efter Barks död 1822 tog hans äldste son över gården. Barkarna vistades framöver oftast på uppdrag utomlands, och gården och Tivoli arrenderades ut till olika ståndspersoner. Från 1852 och ett antal år framåt hyrdes Bergshamras huvudbyggnad som sommarnöje av den ryske ministern greve Jakob Daschkow. Huset kallades därefter "Ryska villan".
Karl XV:s experimentaljordbruk
Den förnämste av Bergshamras arrendatorer var kung Karl XV. Från 1857 disponerade han Ulriksdals slott, och hans blickar föll ganska snart på Bergshamra. Han hade nämligen, förutom sin konstnärliga ådra, ett starkt intresse för praktiskt experimentellt jordbruk. Karl XV var en föregångsman inom jordbruket och utförde även vetenskapliga försök. Han tog ofta ut experter och fackmän till Bergshamra, dels för att förevisa sina experiment dels för att hämta råd. Själv deltog han i anordningen av alla detaljer vid åkerjordens och ladugårdens skötsel.
Karl XV lät också bygga mycket på Bergshamra. En stor del av bebyggelsen runt det nuvarande "Bergshamra gård" tillkom under hans tid, bland annat en stor ståtlig grönmålad ladugård som revs ca 1940, och ytterligare ett antal nu rivna uthus. Helt nära ladugården fanns en liten grävd damm omgiven av al- och videbuskar. Bredvid denna hade Karl låtit uppföra ett litet hus där mjölken förvarades innan den såldes i staden. Byggnaden är nu flyttad ner till sjön rakt söder om Malmstens hus, men den lilla dammen finns kvar. Troligen var det Karl XV som 1860 åt sin inspektor byggde det vitrappade huset med lanternin som i dag kallas Bergshamra gård. (Det ursprungliga huset revs 1985, och ersattes av en kopia året därpå.)
Sjövillan - Nedre Karlsro, östra husetDet var också Karl XV som 1865 lät uppföra de tre vackra villorna intill Brunnsviken som han kallade Nedre och Övre Karlsro (Övre Karlsro - nuvarande Malmstens hus). Samtliga är uppförda i karaktäristisk schweizerstil med vackra och rika fasadpaneler, verandor, profilerade taktassar och konstfulla lövsågerier som dekoration och i listverk. Den västra av de två villorna i Nedre Karlsro har speciellt rik och välbevarad panelning. Husen är byggda efter en symmetrisk plan, med Övre Karlsro lagt i mittaxeln.
De andra två husen är placerade som flyglar nere vid sjön. Mellan dem anlades en engelsk park med ett sinnrikt och symmetriskt system av vägar och trädgårdsgångar. Husen hyrdes ut som sommarvillor till vänner i kungens bekantskapskrets.
Nils von Dardel skriver i sina Minnen III om grevinnan d'Ortrante som hyrt Bergshamra sommaren 1869: "Detta ställe utgör ett närbeläget, lämpligt mål vid promenaderna, och kungen tänker ofta besöka den vackra grefvinnan för att på hennes veranda röka en cigarr och dricka ett glas punsch. Vi voro just där i går afton, då H M var vid ypperligt lynne, samt erbjöd mig att för framtiden få disponera en vid stranden belägen schweizervilla och där med min familj tillbringa sommaren."
Karl XV dog hastigt 1872. Arrendet av Bergshamra övertogs av fransmannen och krögaren Regis Cadier.
Grand Hotels skapare övertar Bergshamra
Regis Cadier hade 1852 som kock medföljt den ryske ministern J Daschkow till Sverige, och etablerade snart en egen rörelse här. Han blev en legendarisk krögare och spelade en viktig roll när den under 1800-talet moderna franska kokkonsten infördes i vårt land. Cadier drev Hotel Rydberg från 1859 och byggde Grand Hotel 1874. Det var för att kunna förse sina båda hotell med färska lantprodukter som han arrenderade Bergshamra och Tivoli. Han fortsatte att bedriva ett mönstergillt jordbruk och byggde också en svingård i Brunnsvikens innersta vik, på vägen till Tivoli.
På Tivoli lät han anlägga en stor trädgård på terrasser ner mot Brunnsviken, i skydd åt norr av Tivoliberget. Cadier bodde själv på Tivoli under somrarna fram till sin död 1890, och hans änka Caroline bodde kvar till 1902. Byggnaden Övre Karlsro, sedermera Malmstens hus, köptes också av Cadier.
Trädgårdsmästeriet var i drift ända in på 1930-talet, men har nu vuxit igen. Kvar finns bara muren efter ett av växthusen på den översta terrassen. Den gör genom sin längd och stenarnas storlek ett mäktigt intryck.
Tivolipaviljongen
1917 köptes Bergshamra av staten och Tivoli användes under andra världskriget av luftvärnet. Huvudbyggnaden på Tivoli brändes ner av Solna brandkår 1954, och ytterligare tre hus där följde senare liknande öden. När Domänverket också ämnade riva paviljongen blev opinionen mot rivning stor, och istället rustades huset 1979 och såldes som privatbostad. Ett garage byggdes då också till. Paviljongen, Tivoliparken och Kraus grav är det som idag återstår från den gustavianska epoken under 1700-talets sista årtionden.
Grosshandlare Lundström
En bekant till Cadier, grosshandlare Lundström, hyrde Nedre Karlsro. Han lät bygga ett påkostat lusthus "Monte Carlo" några hundra meter västerut längs stranden.
Villa Solbo, väster om Nedre Karlsro, lät Lundström bygga vid sekelskiftet åt sin dotter när hon gifte sig. Det är en trävilla under stort och brant tegeltak. Den har liggande och stående fasspontpanel, småspröjsade fönster och små rundfönster på gavlarna. Två gavelrösten har en enklare spjäldekoration. Huset har senare fått några mindre tillbyggnader.
Sekelskiftet
Efter Cadier arrenderades Bergshamra från 1899 av greve C Lewenhaupt. Han hade underarrendatorer som skötte den praktiska driften och bodde i det vitrappade bostadshuset. En av dessa arrendatorer, Hansson, lät bygga Lilla Bergshamra omkring 1900. Huset innehåller flera mindre lägenheter som var avsedda för gårdens folk. Samtidigt - 1899 - byggdes Godthem av trädgårdsmästare Andersson på Ulriksdal.
Lilla Bergshamra och Godthem har betydligt enklare utformning än de övriga "schweizerhusen" i området. De är båda trävillor med panel av liggande och stående fasspont och stora inglasade verandor. Godthem har plåttak med breda takfall och vackert mönstersågade foder runt dörrar och fönster. Lilla Bergshamra har brutet tak av tegel och fönster som är småspröjsade i överdelen. De två villorna är goda exponenter för sin tids byggnadsskick. De är exteriört välbevarade och utgör ett viktigt inslag i Bergshamramiljön.
Carl Malmsten
Den kände möbelarkitekten Carl Malmsten (1888-1972) var större delen av sitt liv bosatt på Bergshamra. Hans far dr Karl Malmsten var gift med Cadiers dotter Inez och hyrde "Ryska villan" som sommarställe under 1890-talet.
1920 fick Carl hyra "Övre Karlsro" av sin moster Anna Cadier och fick senare också köpa huset av henne. Carl Malmsten fick sitt genombrott vid Liljevalchsutställningen 1917. I reaktion mot billig massproduktion verkade han energiskt för konsthantverkets förnyelse på traditionell grund. Som möbelkonstnär var han inspirerad av svensk herrgårds- och allmogekultur.
Hans inflytande på svensk möbelkonst är betydande, framför allt genom de skolor han startade, exempelvis den 1960 grundade och ännu verksamma Capellagården på Öland.
Carl Malmsten och hans hustru Siv fick fem barn. Under åren gjordes en hel del omändringar och tillbyggnader i Malmstens hus för att ge rum åt den växande familjen. 1970 härjades delar av huvudbyggnaden av brand, men återställdes strax därefter. Flygelbyggnaden var ursprungligen stall, men har byggts om till bostadshus. Barn och barnbarn till Carl Malmsten bor nu i husen.
Senast uppdaterad den 11 november 2010
Kontakt
Christer Joelsson
Utredningsingenjör
08-734 24 49
073-660 94 47
Relaterade dokument
Relaterade länkar
